”Varje gång när du upptäcker ett nytt ord eller en ny nyans av en färg har ditt liv blivit ett snäpp rikare”, sa en klok lärare till mig länge sedan.

Den genialiska och mytomspunna språkfilosofen Ludwig Wittgenstein poängterade att ”“The limits of my language means the limits of my world.” (”Mitt språks gränser är min världs gränser.”) och att “Don’t think, but look!” (”Tank inte – observera!”).

Att berika livet på det här sättet kostar ingenting! Det enda som krävs är att du stannar upp, tittar lite runtomkring och riktar din uppmärksamhet på en detalj i din omgivning.  Och sedan funderar på en stund vad du ser och förnimmer. Eller slår upp en okänd ord och ordets synonymer på Internet.

När jag rastar mina hundar brukar jag ibland titta på färgen på träden och försöka räkna ut hur många olika gröna nyanser av grönt det finns i lövverket, eller försöker urskilja olika strukturer och nyanser på trädstammar. Eller när jag lagar mat har jag en tankelek och tänker hur olika färger smakar; hur många olika smaker har olika röda matvaror – eller hur många olika bruna nyanser och ”bruna dofter” finns det bland kryddorna?

Detta är mycket effektivt och roligt sätt att ha ”Mindfulness i vardagen”: det tar ingen extra tid, du behöver inte sitta benen i en lotusställning och nynna mantror i timmar – utan du kan göra allt utan behöva anstränga dig. Superkul och supernyttigt för hjärnan! Superbra sätt att bara vara i stunden och samtidigt varva ner dina tankar! Testa!

En av det moderna konsumtionssamhällets största myter är att saker gör oss lyckliga. Lycka är en känsla – inte en manick.

Visst: en del saker underlättar livet – och visst älskar jag lite lyx i tillvaron – men då vill jag vara den som njuter och upplever vad sakerna och lyxen har tillfört i mitt liv. Alla materiella ting är andefattiga så länge vi inte lägger in våra känslor i sakernas funktion och kontext. Att ha ett föremål är inte samma sak som att njuta av saken. 

Tove Jansson skriver i en av sina underbara muminböcker om en hemul som var en inbiten materialist och samlare, och hemulen hade dedikerat hela sin tillvaro att samla frimärken. En dag gjorde hemulen en fasansfull upptäckt:”

– Men hemul då! sa Snorkfröken upprörd. Tala inte sådär! Din frimärkssamling är den finaste i världen!

– Det är just det! ropade hemulen förtvivlat. Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?

– Jag tror jag börjar förstå, sa Mumintrollet långsamt. Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt.”

Jag älskar Tove Jansson böcker, hennes fantastiska språk, och alla helt underbara tankar hon skapar hos oss läsare. Jag drömmer om att kunna vara lika bohem och fri som Snusmumriken som säger i helt Wittgensteinsk anda: ”Allting blir svårt när man vill äga saker. Bära dem med sig och ha dem. Jag skriver om dem bara. Mycket behändigare.”

Och jag håller fullständigt med Muminmammans ord i boken Pappan och Havet:

– Var har du varit! utbrast pappan.- Jag? sa mamman oskyldigt. Jag tog bara en liten tur för att lufta på mig.

– Du får inte skrämmas sådär, sa pappan. Du måste tänka på att vi är vana vid att ha dig inomhus om kvällarna.

– Det är just det som är det förskräckliga, suckade mamman. Man behöver omväxling. Man blir för van vid varann och allting är likadant, inte sant älskling?”

Allt upptäcka och lära en ny fantastisk färgnyans eller ett nytt ord kostar inte som en Gucci – och det du har lärt dig har du även hela livet. Livet har blivit en nyans rikare, fått lite mer innehåll och timbre utan att kosta varken mycket tid eller pengar. Att vara mindful och berika livet behöver inte vara konstigare än titta lite noggrannare runtomkring, laga lite mat – och tänka lite som en muminfigur!

Om du behöver flera tips hur du kan berika din vardag finns jag tillgänglig för kreativ coaching på tarotguiderna.se. Varmt välkommen! Martti